Annas

Igår var det som sagt tegel och innan det middag hos Moa. Det var hur kul som helst att träffa alla tjejerna igen! Nästan lite dåligt att vi inte lyckats samlas förens nu. Men igår gjorde det ingenting, desto roligare hade vi! Tegel var asgrymt och att dansa järnet till rap das armas tillsammans med de här tjejerna igen - jag säger då bara studentkänslor på nytt! Frihet!

Cidinho & Doca - Rap Das Armas (Parapapapa) - Studenten 2009

Då var håret nytt och fräsht då! Eller nytt och nytt, men i alla fall kappat en väsentlig bit och utväxten igenfärgad. Det känns härligt må jag säga! Men jag tror nog att jag han kika igenom varenda skvallerblaska som fanns i rummet på köpet. För har man mitt tjocka hår, ja då får man vänta sig att det tar tre och en halv timme varje gång också. Pust! Men det gick bra, och jag kan inte låta bli att sitta här och snusa på det hela tiden. Luktar så himla gott!

Efter att jag var klar hos frissan tog jag tåget hem till Malin, som jag inte träffat på år och dar känns det som, där det bjöds på nybakat bröd och trevligt sällskap. Jag tror dock att jag blev lite övergöd, för gott var det, så sen rullade jag hem. (Tack för skjutsen!)

Kom precis hem från jobbet för en se sådär 30 minuter sedan. Och med min vanliga tur så börjar det regna så fort jag tog steget ut genom dörrarna. Och inte nog med att det fina vädret bara försvann så hade jag köpt en glass också. Så där gick jag och åt min glass i regnet. Måste vart en lustig syn för de som tittade ut genom sina fönster och såg min traska där nere på gångvägen. Inte hade jag en tanke på att det skulle börja regna när jag en kvart innan stod på lastkajen i mina långbyxor och t-shirt och svettades ihjäl. Nerå! Men självklart ska ju inte jag få njuta av solen! Det är väl nått djävulskap bara för att jag var ledig igår antar jag. Orättvist!

Ligger i sängen med pappas dator i knät. Är jättetrött, men jag kan bara inte sova. Mitt huvud bombaderas med tankar hit och dit, så jag satte på den här dumburken i hopp om att de kanske skingras snart.

Det första jag såg på skrivbordet var en mapp märkt "Fårö 2009", som jag lade in för att mitt minne blev fullt där nere. Tänkte att jag kunde bjuda på några bilder.


Jag i Visby första dagen.


I en park i väntan på bussen mot Fårö.


Min cykel "Lotta" som var min till lånes under hela min vistelse. En riktig guldklimp!


Jag & Hanna, vars familj kom och bodde hos oss andra veckan :)


Jag på den årliga "femkampsdagen".


Julia och William en mulen dag i Ekeviken.


... och jag och William samma dag.


En del kortspel får man räkna med att det blir.


Jag och älskipälski ute på verandan.


Martin på kuten.


Williams supergoda bakelse från Sylvis Döttrar.


Flundremiddag, ett måste på Fårö.


Smultronplock.


Mina rötter.


Lotta & jag på utflykt.


En kvarn vi såg.


Ute vid langhammars skulle jag gissa.

Ja, hej gott folk! Idag har det vart jobb för hela slanten, och lite chackning på soffan ett tag när jag kom hem. Men nu börjar krafterna att återhämta sig och jag tänkte dra med grabbarna upp till ip och titta på vår käre storebror som spelar match där snart. Måste ju göra något för att sysselsätta sig, och dem.

Martin har vart borta i snart två dagar nu, är det okej om jag säger att jag saknar honom redan? Nej, jag tänkte väl det. Aj då, jobbigt! Det är ju inte så att vi inte vart ifrån varandra flera dagar förut, men just det här telefonförbudet kan jag inte riktigt bli vän med. Att inte kunna ringa när det faller mig in. Men men det är väl sånt jag får vänja mig vid antar jag. Det är ju trots allt 11 månader kvar.

Tjadå, nu måste jag dra! Har två små killar som står här och sliter i mig nu. Vi hörs senare igen!

.. och juste sen fyllde du ett år äldre också älskling ;)

I lördags hade Martins mamma fixat ihop ett litet avskedskalas för Martin, som i skrivande stund är på sin första dag inne i lumpen, eftersom han fyllde år. Hela tjocka släkten var där och sen fyllde mina familjer på antalet lite.

De som ville fick också prova på att träffa de här. Och gissa vem som träffa tian! Ja juste, det gjorde jag! Jag har ju gått och blivit proffs nu. Avslutade precis ett samtal med den lokala skytteföreningen, they want me! ;)

Oj, det där lät lite dramatiskt. Men när jag tänker efter så stämmer det ju faktiskt. Mitt liv kommer inte att vara sig riktigt likt nu på ett tag. Nu när älsklingen rycker in i lumpen så tidigt som i morgon bitti. Har knappt vart utan han en enda dag nu på hela sommaren, så hur ska det här gå!? Jag kan tänka mig att det är som att rycka bort ett plåster ungefär. Först kommer det göra jätteont, men sen så slutar det. Precis som att jag nog kommer sakna honom allra mest nu i böjan, men sen kommer han ju hem på helgerna. Och jag ska ju bli en arbetande kvinna nu till hösten så då kommer jag ändå inte ha någon tid kvar att lägga på honom ;)