Annas

Oj, det där lät lite dramatiskt. Men när jag tänker efter så stämmer det ju faktiskt. Mitt liv kommer inte att vara sig riktigt likt nu på ett tag. Nu när älsklingen rycker in i lumpen så tidigt som i morgon bitti. Har knappt vart utan han en enda dag nu på hela sommaren, så hur ska det här gå!? Jag kan tänka mig att det är som att rycka bort ett plåster ungefär. Först kommer det göra jätteont, men sen så slutar det. Precis som att jag nog kommer sakna honom allra mest nu i böjan, men sen kommer han ju hem på helgerna. Och jag ska ju bli en arbetande kvinna nu till hösten så då kommer jag ändå inte ha någon tid kvar att lägga på honom ;)