Uppenbarelse numero two

Om vi tänker bort det faktum att jag är blind nu så fick jag en annan uppenbarelse idag. Nämligen att det kan vara skönt att vara ensam ibland, men aldrig när man är det. Ibland kan jag tycka att det kan vara skönt att vara ensam, få lite saker gjorda som man kanske inte vill/orkar göra när någon annan sitter och flåsar en i nacken. Men sen när man väl är ensam då vill man inget hällre än att ha lite sällskap. Konstigt det där.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0