Sen när blev man för stor för tecknade barnfilmer?
Känns som igår jag låg där nerbeddad i soffan framför en riktigt bra tecknad barnfilm. Eller suget efter barnfilmsmarathon när man var sjuk. Men nu när jag tänker på det så var det ju evigheter sedan. Trodde aldrig att jag skulle växa ifrån det där. Så nu när jag gick in i Julias rum och såg alla gamla disney-klassiker ligga där i en låda fick jag nästan en liten tår i ögat av att ha växt ifrån dem, att jag aldrig skulle klara av att titta igenom en enda hel film av dem. När hände det här egentligen?! Jag antar att för evigt är en väldigt lång tid, intesant Stormamma?
En stående ovation till Disney som gett min barndom Askungen, Pinochio, Peter Pan, Törnrosa, De 101 dalmatinerna, Djungelboken, Svärdet i stenen, Anastasia, Robin Hood, Micke och Molle, Den lilla sjöjungfrun, Skönheten och Odjuret, Aladdin, Lejonkungen, Pocahontas och massa andra underbara sagor. Det är nästan så att jag tar tillbaka det där jag sa om att jag aldrig skulle klara av att titta igenom en hel tecknad fílm idag. Kanske ska ska ta och bli sjuk och ha det där maratonet ;) Bara jag börjar tänka på alla dessa underbara filmer kommer ju suget tillbaka lite.
