Annas

5 juni, nu är det inte långt kvar! Studentmössorna har kommit (underbart!) och man riktigt känner hur dagen med stort D närmar sig. Gud vad jag längtar! Nu längtar jag verkligen! Men jag kan ändå inte hjälpa att tycka att det är lite sorgligt. Jag hatar avsked, och den här dagen kommer man att ta farväl av många. Men glädjen tar över. Får tänka på att man håller kontakten med dem man vill och resten stöter man nog på någon gång ändå i detta inte speciellt stora samhälle. Så, glädje! Glädje! Glädje!